POETRY: John Cooper Clarke (UK)

Det är svårt att tala om brittisk samtidspoesi utan att förr eller senare hamna hos John Cooper Clarke. Ofta beskriven som punkpoesins gudfader har han i över fem decennier rört sig obehindrat mellan litteratur, musik och populärkultur – från Manchesters cabaretscener till internationella turnéer, tv-soffor och fullsatta teatrar. Hans poesi, präglad av svart humor, kirurgisk tajming och ett språk drivet av motstånd och energi, slog igenom i slutet av 1970-talet parallellt med punken och blev snabbt en kraft i sig. Album som ”Snap, Crackle and Bop” (1980), där hans texter tonsattes, gjorde honom till en central figur i den brittiska motkulturen, medan dikter som ”Evidently Chickentown” och ”Beasley Street” fortsatt att eka genom decennierna – i vår tid inte minst hos band som Arctic Monkeys och Sleaford Mods.

Den okuvliga viljan till framåtrörelse märks också i hans senare verk. Hans senaste poesikollektion ”WHAT: new poems from the Poet Laureate of…